Misslyckade insatser och placeringar är sällan resultatet av en enskild händelse. De uppstår gradvis, i glappet mellan vad socialtjänsten förväntar sig och vad den faktiska situationen kräver.

När uppdraget är otydligt, psykiatriska insatser kopplas in för sent eller tidshorisonten är för kort förlorar insatsen sin bärighet. Det finns några återkommande faktorer som skiljer stabila placeringar från de som bryts. Nedan följer de mest centrala, grundade på erfarenhet från arbete med komplex samsjuklighet.

Syftet måste vara kliniskt definierat, inte administrativt

En placering utan tydlig klinisk riktning blir svår att utvärdera. Begrepp som stabilisering eller behandling används ofta, men utan gemensam förståelse för vad de innebär i praktiken. Det skapar olika förväntningar mellan socialtjänst, utförare och klient och ökar risken för avbrott.

Att tänka på:

• Ett syfte ska gå att observera och mäta.

  
  

  Exempelvis kan det handla om att klienten behöver avgiftas från sidomissbruk i syfte att återuppta sin LARO-behandling. För att möjliggöra detta krävs en stabiliseringsfas på minst sex veckor med dokumenterat rena urinprover och bibehållen medicinering.

  
  

  I andra fall kan målet vara att klienten uppnår alkohol- och drogfrihet under en tremånadersperiod för att kunna genomföra en NPF-utredning.

  
  

  När syftet uttrycks på den nivån blir planering, uppföljning och ansvarsfördelning betydligt tydligare.

Avbrott behöver förstås utifrån placeringens förutsättningar

När en klient haft flera avbrutna placeringar tolkas det ofta som bristande motivation. Men i realiteten handlar det ofta om beslut som fattats på fel förutsättningar: för låg stödnivå, bristande psykiatrisk uppföljning eller för täta personalbyten hos utföraren.

Att tänka på:

• Försöker man få individen att passa in i utförarens struktur och metod, eller anpassar sig utföraren utifrån individens faktiska behov?

  
  

• Har klienten behov som den tilltänkta utföraren saknar kontroll att påverka, till exempel tillgång till psykiatriker,psykolog eller uppstart av medicinering?

  
  

• Var vårdplanens krav realistiskt anpassade till klientens aktuella funktionsnivå och tillgängliga resurser, eller har insatsen byggt på en överskattning av genomförbarheten?

Att klargöra dessa faktorer är en förutsättning för att nästa beslut ska bli hållbart.

Utförarens förmåga att stå kvar väger tyngre än priset

Beslutsnivån inom socialtjänsten präglas ofta av ekonomisk och tidsmässig press. Men kortsiktiga lösningar blir snabbt dyra i längden. Den mest hållbara insatsen är nästan alltid den som kan hantera bakslag utan att avbryta insatsen.

Att tänka på:

• Vid val av utförare bör fokus ligga på kontinuitet, tillgång till psykiatrisk kompetens och dokumenterad erfarenhet av arbete med samsjuklighet. Det är dessa faktorer, inte kostnaden per dygn, som avgör om placeringen håller över tid.

Psykiatriska insatser, en del av insatsen eller en extern faktor?

När psykiatriska insatser ligger utanför placeringen uppstår väntetider, remisskrav och samordningsglapp som klienten sällan har förmåga att överbrygga. Den psykiatriska behandlingen hamnar då vid sidan av huvuduppdraget, trots att den ofta är avgörande för stabilitet.

När psykiatrin integreras från start kan behandling inledas direkt, följas upp i realtid och justeras utan beroende av externa aktörer. Det skapar ett helhetsgrepp där medicinering, stöd och observation sker inom samma struktur och där insatsen snabbt kan anpassas vid förändring.

Att tänka på:

• Har den tilltänkta utföraren psykiatrisk expertis inom verksamheten?

• Har utförarens övriga personal kompetens att följa upp pågående psykiatrisk behandling, exempelvis vid psykossjukdom?

• Har utföraren delegering och kompetens för att administrera läkemedel på ett säkert sätt?

Behöver du rådgöra inför en placering eller få ett kliniskt perspektiv på en komplex situation?

Kontakta oss eller mejla info@brinaxi.se.